Idag är en sån där dag...

Jag brottas med min hjärna.
Jag slåss med mina tankar, vill vara positiv, vill känna mig glad och uppåt ... men det som når ytan är ångest, frågor utan svar, en känsla av olust och små, små droppar av hopplöshet.

Jag får väl skylla mig själv med, triggade just lös det ännu mer med musik som väcker minnen och får tårarna att krya fram.

Varför skulle det gå så fel ... igen?
Jag inser mer och mer vad jag förstört för mig själv.
I a way.
Men samtidigt .. det hade ändå bara blivit fel. Eller?

De här dagarna är jobbiga, men de går över med.
Mitt hjärta är tungt just nu.
Min hjärna överbelastad.

Får jag spola tillbaka tiden lite och göra om?
Snälla!

Ännu ett sånt här härligt, oförståeligt inlägg som är fyllt av ångest som nästan ingen förstår...