Svårt till lätt...

Jag trodde inte att jag skulle ta mig igenom det dygnet utan att det skulle kännas svårt.

Ett år.
Det har gått ett år sedan min värld ramlade samman.

Vissa dagar känns det som om de bara är en vecka sedan de hände.
Men samtidigt har jag kommit så otroligt långt sedan dess.

Jag är långt ifrån samma person som då.
Känner annorlunda ... känner mer nu.

Det har hänt så mycket.
Jag har gått igenom mängder med tunga, svåra och utvecklande upplevelser sedan dess.

Ett år alltså ... jag har nu varit ensam .. eller nej .. aldrig varit själv i ett år.
Jag var rädd .. nej, var vettskrämd för att vara ensam då.
Nu uppskattar jag egentid.

Min hjärna skrämmer mig inte längre.
Alla tankar jag har kan jag hantera.
Blir de för många vet jag att jag har någon jag kan vända mig till som kan hjälpa mig bunta ihop dem i vettiga storlekar och lägga dem i rätt fack.
Mest förvånande av allt är att DU är en av dem som hjälper mig.

Fast är jag egentligen förvånad?
Nej!
Inte ett dugg.
Jag sa redan då att jag inte skulle försvinna.
Det gjorde jag inte ... och jag är glad att jag är så envis, att jag orkade och att du vill ha mig kvar.

---

Ett år.

Aldrig trodde jag att årsdagen skulle spenderas med dig Patric.
Men vi firade en hållbar vänskap väldigt bra tycker jag!

All min kärlek går till dig Patric idag! <3
You know I love you!