Nattliga reflektioner....

Jag har aldrig sett mig själv som kristen eller på något sätt dragen till en religiös tillvaro. Genom hela min uppväxt har jag aldrig haft någon press eller förväntan på mig från mina föräldrars sida, då ingen av dem är aktiva i någon form av kyrkorörelse.

Under tonåren kallade jag mig för ateist samt var och nosade på satanismen och andra sätt att tro som håller sig nära naturen. Men jag utforskade aldrig någon av dem närmare. Jag kan fortfarande kalla mig ateist, jag har ingen tro till något religiöst.

Den religion jag kan känna mig mest i linje med nu för tiden är Buddhismen, då denna grundar sig mer på människan och inte på att någon gud styr oss. Jag tror på vetenskapen, på evolutionen och på kraften i en genomtänkt tanke.

Finns det då ett öde?

Många gånger önskar jag att det gjorde det. Det skulle vara så skönt att ha något att luta sig mot när det går åt skogen, eller när jag tvekar. Att kunna säga; ”Det är ödets väg.” ”Det är vad jag är menad att göra.” ”Detta är en bana jag är menad att gå.” Många tveksamma beslut skulle kunna bli acceptabla om det ändå inte var ”mitt” fel, utan ödets.

Jag tror inte det fungerar så. Jag tror varje människa själv väljer hur hon gör i alla situationer. Vare sig hon funderar länge och väl, eller bara någon sekund, så tror jag att det är ett medvetet val. Dina handlingar i livet avgör vart du tar vägen och dina beslut hur du reagerar.

Universum kom inte till av att ”någon” bestämde det. Jag tror snarare det var en slump. Det är ett för stort ämne att greppa och sammanfatta på bara ett inlägg. Men jag tror universum utvecklades ur en slumpartad kedja av händelser. Om något av det som hänt uteblivit hade vi kanske inte varit här, inte i den form vi är idag.

Människan är en högt utvecklad varelse som kommit att dominera vår planet. Våra hjärnor är fantastiska, men allt för ofta tänker vi inte tillräckligt långt för att reagera korrekt i situationer. Jag tror inte att vi har ett speciellt syfte med att vara här, eller något öde som väntar runt hörnet. Inte förutom dit evolutionen tar oss och på hur vi väljer att agera i kommande situationer och sedan på hur länge vi lyckas hålla vår planet levande.

Jag tror inte ett dugg på att någon gud skapat oss. Snarare att människan skapat gudar för att de själva behöver något att tro på då deras egen självkänsla och världsbild sviker dem. Jag tror att människan behöver något att samlas kring, något som för oss samman. När vi sedan börjar tänka allt för mycket, börjat analysera vad vi gjort och vad vi gör mot och själva och vår planet så behöver mänskligheten något att skylla på, något att luta sig mot. Allt så vi slipper ta på oss ansvaret. Jag tror denna osäkerhet driver oss mot en säker undergång.

Nej, jag tror inte på ödet eller någon form av gud. Men det är en fin tanke, tänk så fin världen skulle kunna vara!

Om jag, när min tid är över, ändå visar sig ha fel. Ja, då får jag ta det beslutet när jag står där.

En dag i taget.

Just Be!